Anna Isabella

Igår hände något av det värsta som hänt på länge.

Vi stod ute på trappen och pratade, Jag, Lalle och Steve.

Katterna sprang runt vid vägen, bilar kom, saktade ner lite för katterna ( det är raksträcka utanför, ca 500 m, det var ljust ute, så man ser ju om katterna är på vägen.

Vi pratar vidare, det kommer en bil. En silvergrå Mitsubitchi Combi, Vi hör en jävla smäll, EFTER smällen hör vi hans bromsar. han bromsade inte innan, utan efter.

Jag ser min älskade, älskade Kurt flyga 2 - 3 meter i luften, sen rullar han runt och springer iväg. 

Jag skriker, springer ut på vägen OCH BILFAN kör iväg. Han bara kör, fast han måste sett mig komma springade..

Jag ser att Kurt springer in på grannens tomt.

Jag springer efter..

Han springer över på vår tomt, jag efter. Till slutar hoppar han över stengäret och springer upp på berget,

Jag springer efter. Men när jag kommer upp är han borta. Borta.

Jag får Panik. jag vet att om jag letar efter han nu när han antagligen både är skadad och chockad så springer han bara ännu längre bort,

Men jag såg att han sprang, på alla 4. 

Han lever. Bara han inte lägger sig ner och gömmer sig som katter gör när de är skadade.

Jag hittar Konrad, vår andra katt. tar med honom in och börjar storgråta.

Allt kommer upp, allt  som hände med min storasyster.

Kurt är /var hennes katt. Som hon matade varannan timme varje dag/natt med bröstmjölktillskott när han var kattunge och hans mamma blev påkörd. Hon hade till och med med honom till skolan.

Han är det sista levande minnet jag har av Ida. Hon lämnade honom kvar till oss. Och jag trodde jag hade förlorat honom.

Jag satt i flera timmar och storgrät i soffan och tittade ut genom fönstret.

Lalle försökte trösta mig.

Jag bad Lalle gå ut och ropa på honom.  Även om jag visste att han inte skulle komma så ville jag endå att han skulle göra det. Lalle gick ut och gick runt och ropade.

HAN KOM! Min älskade, älskade Kurt.

Jag har sovit max 3 timmar inatt.

jag har bara sprungit upp för att se så han andas ordentligt och lever.

Han ligger jämte mig i soffan nu.

Hela hans underläpp är helt uppsvullen och blå. Men han lever.

Han har kissat, och han låter en klappa honom. Han till och med spinner.

Innan i morse när jag såg att han slickade lite på maten, inte åt, men slickade. Börja jag storgråta igen.

Jag gick in och la mig i sängen och bara grät. 

Då kom han, hoppade upp i sängen, och la sig jämte mig.

Man tar inte hand om katter, de tar hand om dig.

Jag vet inte vad jag hade gjort om jag hade förlorat Kurt. Han är något av det värdefullaste jag har.

Vetrinären tyckte vi skulle avvakta innan vi åker in med honom. I och med att han går själv och kissar så har han nog inga inre skador.

Han kan ha fått en hjärnskakning, men då hjälper bara vila. Om han inte äter på någon dag får vi åka in och röngta käken. Det gör mig ingenting det får kosta ad det kosta vill. Om jag så skulle lagt varenda spänn av mina sparpengar så hade det varit värt det. För jag vill inte ens föreställa mig livet utan Kurt, eller Konrad för den delen. De är lika viktiga i den här familjen som jag och Lalle.

Folk som kör på djur och inte stannar borde avlivas! långsamt.

Ännu värre om katten är på vägen och det är räksträcka och man kör rakt på den utan och bromsa. 

Var fan har man ögonen då? 

Jag är så jävla arg på mig själv för att jag inte tog regnr. Men det tänkte jag inte precis på då.

Hur i helvete, kan man köra på en katt, så den flyger utan och stanna? Han/ Hon måste ha sett mig komma springade. Han/hon bromsade till och med ner. Jag trodde han/hon skulle stanna. Det trodde vi alla. Men då bara körde han/hon igen. JÄVLA IDIOT!  Får jag någonsin veta vem den jävla idioten var som inte har någon samvete. då jävlar ska jag personligen slå ihjäl honom/henne.