Anna Isabella

jag vet inte vad jag tycker eller känner om den egentligen. Bara det faktum att den gör mig lite nervös.

Eller ja, egentligen är jag väl inte nervös, det är väl snarare så att jag själv framkallar nervositeten. Eller?

Jaja, framtiden har väl alltid alla svar.

Nej, så är det troligtvis inte, men man kan ju hoppas :)

Jag skriver i gåtor, visst är det roande, en gång i framtiden kanske det till och med kommer finnas ett svar på alla dess gåtor som ständigt återkommer i mitt liv. Eller kanske inte.  - Det senare är väl mer troligt.

Jag undrar ibland hur jag kan hålla mig frisk. Psykiskt då alltså.

Med alla mina hjärnspöken som kommer och hälsar på mig då och då. De bekommer mig inte, jag suddar ut dem så fort konturerna börjar att visa sig. Det finns liksom inte plats för dem i mitt liv. jag har alldeles för mycket glädje för att låta dem komma och förstöra för mig. 

Jag är stark! - Eller är det bara som jag inbillar mig ? 

- Fortfarande får jag tårar i ögonen och börjar nästan lipa så fort någon frågar någonting om henne, eller ja, inte om henne personligen, utan mer mina känslor för henne och det som har hänt.

Jag tror på fullaste allvar att jag är den som mår sämst pga hennes val.

I alla fall nu, och troligvis pga att jag hela tiden skulle vara stark och finnas där för alla andra, och aldrig själv fick visa mig ledsen. Men jag är ledsen. Otroligt ledsen. Mer ledsen än vad alla förstår, men likväl förmår jag mig inte prata om henne, jag vill helt enkelt inte. Muren går liksom inte att bräcka, jag har försökt, men jag vill liksom inte försöka mer.

Jag får nog hålla mig till alla gråta när ingen hör.

Det är ju trots allt det jag alltid har gjort bäst.

Och nej, det är ingen idé att försöka prata med mig om det, så ni behöver inte ens fundera på det. Det hjälper liksom inte, jag kan inte, inte ännu.

Det tiden kommer väl så småningom, förhoppningsvis. och jag säger till när jag är redo.

Ikväll kommer mamma. Jag älskar henne. Herre gud vad jag älskar henne, Lillebror också, han gör mig så stolt för varje dag, att han orkar. att han överhuvudtaget orkar vakna på morgonen med de bildena som sitter fastlimmade på han näthinnor för alltid. Han är otrolig.

 

_________

Idag har jag pluggat manus och dansat till Beatles, det har varit mysig.

/A